Vi har nästan glömt bort att vi har ett klätterträd inne också. Det är rätt högt och innan Röran flyttade hem så var vi andra nästan aldrig där uppe. Lea tog sig försiktigt till toppen då och då men det var först när Röran kom och nästan direkt klättrade längst upp som vi fattade att man fick skärpa till sig. Så nu är det nästan tvärtom, alla vill vara herre på täppan. När vi kommer ihåg den vill säga!
 |
| Jag är bäst på att klättra! |
 |
| Hallå där nere, vill du komma upp? |
 |
| Fast då måste jag hitta en annan plats! |
 |
| Nu är jag här! |
 |
| Du har inte ångrat dig väl, Röran? |
 |
| Lite läskigt är det allt här uppe! |
