Gråbusen

Händer saker när man som liten blir instängd för att man inte får gå ut.Då öppnas det stängda dörrar och vips dyker det upp inkräktare.Lika bra att man är instängd då.Nu var det inte öppet speciellt länge men det hann ändå komma en Gråbuse. Först satt den och kikade in genom fönstret och sen gick den in!Efter en stund var fågelmaten påfylld och Gråbusen fick stanna ute! Och dörrar inne öppnades och en liten Röra fick komma ut.Fast ändå stanna inne!

Hallå, är ni hemma?

Längesen ni hade öppet!

Luktar något annorlunda!

Bry dig inte om det du!

Vem har sagt att jag bryr mig?

Tror de släppt in någon ny katt!

Hoppas det inte är någon stor tuffing!

Lika bra att gå hem kanske?

Eller?

Äter lite gräs och funderar en stund!

Kanin

Idag stack vi stora ut på lite äventyr i det fina vädret men Röran fick stanna inne.Verkar inte som hon bryr sig om det, hon vet nog inte riktigt vad ute är.Tills skillnad från oss stora så var hon ute bara några dagar när hon föddes och vi var ute i flera veckor innan vi kom till vårt stödhem.Verkar som Röran passade på att klättra och sova när vi var ute.Redan uppe på högsta hyllan i klätterställningen är hon.En riktig tuffing, tog väl oss flera veckor att vågade det fast vi var stora!

En pinne!

Jaha, den skulle vara så här!

En kanin!

Med fjädrar!

Jag gillar fjädrar!

Och kaniner!

Fast mest fjädrar!

Nej, nu trillade den ner!

Soligt

Fredagsvilan fick vänta en stund idag för redan på morgonen kom solen och sken som om det vore värsta sommardagen.Eller värsta förresten, bästa menar vi väl.Klart man ska gå ut en stund när det är fint väder.Lea var ute i ungefär en minut och Bagheera ungefär 10 minuter.Sen måste man ju in och kolla på Röran.Hon får absolut inte gå ut så därför är luckan stängd för alla just nu så vill man gå ut får man be en människa om hjälp.Det går också bra men det gör inget att man är inne lite mer, då slipper man till exempel möta Röd-vita grannen som smyger omkring i vår trädgård.Men först åt vi frukost, tillsammans!

Gemensam frukost!

Sen ut i solen!

För oss stora!

Tror jag går in igen!

Här luktar granne!

Jag spanar runt lite!

Gräset har växt!

Och där är minsann Röd-vita grannen...

Tur jag hittat ett bra gömställe, ifall han kan smita in!

Banan

En sån här banan tror vi att vi hade förut.Men den blev jätteäckligt för man blev alldeles knasig när man fick tag på den och tuggade så den blev blöt och trasig!Röran fick en i välkomstpresent så nu finns här en ny att tugga på och busa med.Väldigt speciell leksak som man kan hålla på och busa med länge.Eller bara gosa med.Så den blir blöt och äckligt igen!

Är det sant?

En ny banan!

Här ska busas!

Går att spela med!

Nästan som en studsboll!

Fast med mindre studs!

Helt knasig blir man!

Mums

När grodan kallar är det godis på gång, det fattade även Röran nästan direkt.Konstigt, för oss tog det lite längre tid.Men nu när grodan kallar så kommer Röran springande så snabbt att hon är först på plats.Grodan innebär skinkstund med husse, kanske har husse tjuvtränat med Röran eftersom hon fattade så snabbt.Fast när skulle han gjort det, vi går knappt ut sen Röran kom.Man vill ju inte missa något!

Ser ni Röran?

Nu syns jag väl?

Ge mig först!

Åh, vad gott!

Och så får man sitta i husses knä!

Min tur!

Vänta, vänta .....

Var det verkligen Bagheeras tur?

Jag tar den biten!

Grodan!

Hej, det är jag som är Aurore!

Eller Röran som jag kallas numera men jag behåller mitt namn, Aurore.Nu har jag varit här hemma en hel vecka och tycker det är dags att jag presenterar mig ordentligt.Jag föddes i år, i slutet av maj och min mamma heter Estrid.Hon var inte så gammal och hade inget hem när jag och mina syskon skulle födas så tillsammans med sina två systrar hittade hon ett uthus hos en familj.Där kunde vi inte stanna men de som ägde uthuset tog kontakt med föreningen för Höörs Hemlösa Katter som samlade ihop oss alla och så fick vi bo i ett fint stödhem. Ett eget hem är ändå alltid det bästa och jag gillade mina nya människor direkt, fast de försökte stänga in mig i ett eget rum.De trodde jag skulle bli lite rädd annars!Men rädd är jag inte och nu börjar jag verkligen känna mig hemma, första dagarna var så spännande att jag knappt kom ihåg att äta.Då blev matte orolig och köpte en massa olika mat.Men det hade inte behövts, det jag gillar bäst är den vanliga maten som finns här och att klättra.Så nu ska jag bara bli bästis med de stora katterna också men det är på god väg.För vem kan motstå ett charmknyte!

Kolla!

Laserpekaren!

Den är också rolig!

Men man kan inte klättra högre!

Man ska ju ner också!

Försiktigt!

Spana på spöt!

Och härifrån kan man hoppa!