Hej, det är jag som är Aurore!

Eller Röran som jag kallas numera men jag behåller mitt namn, Aurore.Nu har jag varit här hemma en hel vecka och tycker det är dags att jag presenterar mig ordentligt.Jag föddes i år, i slutet av maj och min mamma heter Estrid.Hon var inte så gammal och hade inget hem när jag och mina syskon skulle födas så tillsammans med sina två systrar hittade hon ett uthus hos en familj.Där kunde vi inte stanna men de som ägde uthuset tog kontakt med föreningen för Höörs Hemlösa Katter som samlade ihop oss alla och så fick vi bo i ett fint stödhem. Ett eget hem är ändå alltid det bästa och jag gillade mina nya människor direkt, fast de försökte stänga in mig i ett eget rum.De trodde jag skulle bli lite rädd annars!Men rädd är jag inte och nu börjar jag verkligen känna mig hemma, första dagarna var så spännande att jag knappt kom ihåg att äta.Då blev matte orolig och köpte en massa olika mat.Men det hade inte behövts, det jag gillar bäst är den vanliga maten som finns här och att klättra.Så nu ska jag bara bli bästis med de stora katterna också men det är på god väg.För vem kan motstå ett charmknyte!

Kolla!

Laserpekaren!

Den är också rolig!

Men man kan inte klättra högre!

Man ska ju ner också!

Försiktigt!

Spana på spöt!

Och härifrån kan man hoppa!

Fåglar

Så blev det dags igen att börja mata fåglar.Kanske lite tidigt här i söder men de blev glada.Vi också, det är så roligt att spana på dem.Fast nu har ju matte blockerat hela spaningsfönstret med blommor igen.Jaja, jag ska fixa till det säger hon!Och vi säger, när då? Fast vi har väl just nu nog med att kolla på Röran som så klart stängdes in med dörr nu när altandörren skulle öppnas en stund.För än kan hon inte öppna en dörr!

Dags att börja mata fåglar!

Se till att Röran är instängd!

En som väntar!

Skönt att komma ut lite!

Ja, verkligen!

Även grannen Gråbusen....

.....och grannen Minus är ute!

Färdigt!

Populärt!

Oj, råkade fånga en....förlåt!

Skor

Det lilla knytet fortsätter att ta för sig här hemma.Vi fortsätter att hålla koll.Så där tuffa var inte vi när vi flyttade hem.Nog för att vi fattade att vi var hemma men vi tog mycket mer tid  på oss att utforska.Så kommer vi ihåg det i alla fall.Nu hittar Röran till skorna och det vet väl alla katter hur roliga ett par skosnören kan vara!

Vad är det här?

Skor!

Och en klätterställning!

Perfekt!

Jag gillar att klättra!

Och så gillar jag skosnören!

Fast nu ska jag spana!

Jag spanar på dig!

Vi närmar oss

Nu har vi nosat och varit nära varandra alla tre.Jättenära har vi inte varit så långa stunder men det är inget fräsande längre.Det gör man väl bara i början när man är osäker på vad det är som smitit in.Nu vet vi förstås att det är husse och matte som tagit hem Röran så då ska det väl vara okej.Väldigt nyfiken liten tjej är det i alla fall och när hon busat och utforskat äter hon lite och sen sover hon en stund.Ungefär som oss!

Skinka, mums!

Var är ni kompisar?

Många trappor!

Åt alla möjliga håll!

Jag håller koll på dig, lilla Röran!

Jag också!

Jag håller koll på er också!

Är du här nu?

Näe!

Ska käka lite!

Sen ska jag vila!

Rent av sova faktiskt!

Rörig vecka

Nu har den där Röran varit här nästan en vecka.Hon känns lite mindre läskig för varje dag som går men vi aktar oss lite ändå så det inte smittar.Att man blir så där liten alltså!Vi har aldrig hört eller sett att det finns såna där små minikatter.Svårt att bestämma sig har hon också, ena natten kryper hon tätt intill husse och nästa natt ligger hon nära matte.Vi vet ju inte vart vi ska hålla till.Men en sak är som vanligt, på fredagar vilar vi oss inför helgen!

Vi får hålla ihop nu, Bagheera!

Så vi inte krymper!

Fast det kanske hade varit kul att vara så där liten!

Då hade man kunnat gömma sig överallt!

Tvättar dig lite, Bagheera!

Så får vi se om du krymper!

Vilket knä

Hon tar mycket plats den där Röran, fast hon är så liten.Svårt att bestämma sig har hon också.Först ligger hon i mattes knä, sen blockerar hon hos husse.Efter det så sprider hon ut sig i hela soffan.Vi kan inte göra annat än att se på!Sen morrar hon lite på oss och så morrar vi tillbaka och sen blir vi rädda allihop.Tills vi blir nyfikna igen!

Ligger man bra här?

Jo, det gör man!

Mattes knä är godkänt!

Till och med mysigt!

Men man undrar....

...är det bättre hos husse?

Man får testa!

Man kan ju ligga i soffan också!

Och breda ut sig!

Men husses knä var nog bäst!