Vi kom hem lagom till att månen blev så där jättestor som den blir ibland. Vi tycker månen är lite skum. Ibland är den jättestor och ibland är den liten. Vissa kvällar kan man inte se den alls. Kanske är den lite som solen, att den kan gömma sig bakom molnen. Sen är den ju på alla ställen ändå, vi kunde se den på pensionatet där man får vara ute jämt, i en stor balkong som är på marken. Med en massa saker att klättra på och andra saker att spana in. Och sen kan vi se den när vi kom hem. För det är väl samma?
 |
| Stormånen |
 |
| Hallå där! |
 |
| Hallå var? |
 |
| Jag ser inget! |
 |
| Vadå, ser du inte stormånen? |
 |
| Jo, den ser jag ju! |
 |
| Ser du den, Lea? |
 |
| Ska kolla! |
 |
| Där är den ju, inte på andra hållet! |
 |
| Precis, den kan man ju inte missa! |
