Nu är bladen i körsbärsträdet så stora att Röran nästan är mindre. I alla fall om man lägger ihop några blad eller om man klättar in i dem. Men det är rätt ensamt när man är gömd så det är ju inte så kul när man ser sina kompisar fast de inte kan se var man är. Så efter en stund känns det mest meningsfullt att klättra ner en bit så man blir synlig igen!
 |
| Hallå kompisar, var är ni? |
 |
| Har du sett Röran, Bagheera? |
 |
| Näe, inte på en stund! |
 |
| Här är jag ju! |
 |
| Men kanske har jag gömt mig bra! |
 |
| Hallå igen, ser ni mig nu då? |
 |
| Ja, nu ser jag dig! |
 |
| Vilken tur! |
