Än är det så klart inga bär i trädet. Det är knappt några löv. Fast det är då man ska klättra i det. För sen när löven kommer så ser man knappt något. Men nu så ser man till och med längre än man någonsin skulle få för sig att ta en promenad. I alla fall inte som vi i så fall skulle berätta för någon människa. En gång så såg i alla fall matte Röran ungefär så långt bort som man kan se nu och då blev hon rätt upprörd! Matte alltså. Röran låtsades som hon inte märkt matte och smög hem. Men det var längesen och säkert ett misstag. Att bli påkommen vill säga!
 |
| Oj så långt bort man ser! |
 |
| Rätt högt! |
 |
| Men har man kommit upp... |
 |
| ...så kommer man ner! |
 |
| Hej Röran, minns du när du gick iväg långt? |
 |
| Det klart jag minns! |
 |
| Ska vi göra det igen? |
 |
| Kommer du, Bagheera? |
 |
| Nej, jag tror jag ska.... |
 |
| ....fånga en insekt istället! |
